INT. FÖRÄLDRAHEM - KÖK - DAG
Jo stänger kranen och torkar händerna på en kökshandduk som hängt på samma krok i trettio år. Jo pekar på en stol.
Sätt dig. Nej, sitt, för du kommer att vilja gå omkring och det vill jag helst inte, i mammas kök. Jag har sålt det. Inte 'jag funderar på'. Sålt. Jag sa ja i tisdags till familjen Kellys dotter, hon som delade ut tidningar. Hon har två barn och vill ha trädgården. Hon grät när hon såg äppelträdet. Det duger för mig.
Du skulle ha velat prata om det. Det var därför jag inte gjorde det. Du skulle ha sagt 'vi ska inte förhasta oss' med den där rösten, och jag skulle ha hållit med, för jag håller alltid med när du använder den rösten, och sedan skulle det ha varit söndag igen.
Vet du vad söndag är. Söndag är bron. Tjugo minuter dit, tjugo tillbaka, i tre år. Jag luftar elementen. Jag spolar i kranarna så vattnet inte blir stående i rören. Jag sätter på värmen en timme i januari så fukten inte går in i hennes böcker. Jag klipper gräset. Jag pratar med Mr Adeyemi över staketet om ifall vi ska behålla huset, och jag säger 'vi', och han är snäll nog att inte fråga vem av oss han någonsin har sett.
Du kommer till jul. Du har barnen och avståndet, jag vet. Men 'vi bestämmer tillsammans' har betytt 'Jo bestämmer genom att inte bestämma, varje söndag, på obestämd tid', och i tisdags, när jag stod vid den här diskhon med kranen på för rörens skull och såg vattnet rinna ner i avloppet, kom jag på att jag inte tänker göra det längre.
Så. Tillträdet är den tolfte. Hennes böcker ligger i kartonger. De bra ligger i min bil, resten är dina, bråka med mig om vilka som är vilka. Nyckeln hänger på hennes krok. Nu kör jag över bron, åt rätt håll, och jag kommer inte tillbaka efter gräsklipparen.