INT. SJUKHUSAVDELNING - KORRIDOR - NATT
Sam kommer ut från sköljrummet och torkar händerna, ser att kollegan tänker säga något och håller upp ett finger.
Säg inte 'sov på saken'. Jag har sovit på saken i elva år. I natt delade jag ut mediciner, och sedan tog jag kontrollerna, och sedan satt jag hos Mr Okafor medan han bad mig öppna fönstret så han kunde höra regnet, och jag sa 'om en stund'. Och jag menade det. Jag tänkte göra det.
Det var ingen dålig natt. Det är det som är grejen. Inga hjärtstopp. Pumpen på fyran skötte sig för en gångs skull, och tjejen från bemanningen visade sig vara jättebra. Det var en vanlig natt, jag gjorde allting rätt, och jag har precis stått i sköljrummet i tjugo minuter för att jag inte mindes om jag hade öppnat hans fönster eller bara tänkt på det.
Jag gick tillbaka. Det var stängt. Han sov. Så det spelade ingen roll, i den meningen att inget hände, och det spelade större roll än något annat, för jag har blivit någon som säger 'om en stund' till en man som bett om en enda sak.
Du vet hur jag var förr. Du brukade säga åt mig för det. Satt på sängarna. Lärde mig barnbarnens namn. En gång hade jag telefonnumret till dottern till patienten på sexan i fickan i en vecka för att hon ville få veta. Jag är inte sådan längre, och jag har sagt till mig själv att det är schemat, det är bemanningen, det är vintern, och allt det stämmer, och det är också att jag är fyrtioåtta och det jag var bra på har blivit utslitet mitt på som en strumpa.
Rapporten är klockan sju. Jag gör den ordentligt, skriver ner allt. Sedan går jag och öppnar det där fönstret, för det regnar fortfarande. Sedan åker jag hem och ställer ingen väckarklocka. Du kan få min bra penna.