Depositionen

Jaha. Jag tänker hålla mig lugn, för jag har läst hyresavtalet och där står 'rimlig', och jag vill gärna vara rimlig inför dig så att det finns noterat när du inte är det senare i ett mejl.

Väggen är grön. Jag medger att väggen är grön. Den heter Djup Ormbunke, den kostade trettiotvå pund och jag målade kanterna med en tvåtums pensel, och det är, med alla mått mätt, en vacker kant. Din förra hyresgäst lämnade en stjärnbild av Blu Tack. Jag har lämnat hantverk.

Nu då. Varför är den grön. Du minns säkert november. Det gör du för att jag mejlade dig den fjärde och den elfte och den nittonde, och sedan slutade jag med datum och använde bara ordet 'fortfarande'. Bakom den där väggen finns röret från badrummet ovanför. Det var en fläck på putsen stor som en middagstallrik, och till jul var den stor som ett middagssällskap, och den var brun och hade ambitioner.

Magnolia täcker inte en brun fläck. Jag försökte. Tre strykningar. Den kom igenom igen som ett ansikte i en skräckfilm, svagt, på kvällen, när jag hade gäster. Djup Ormbunke är den enda färgen i affären som täcker en fuktfläck. Det vet jag för att mannen i affären sa: 'Vad ska du täcka?' och jag beskrev den, och då gick han och hämtade den här utan ett ord till.

Så som jag ser det är väggen grön för att du inte lagade ett rör, och jag har hellre en grön vägg än ett brunt tak, och min deposition är åttahundrafemtio pund. Jag har ställt burken i skåpet under diskbänken. Det räcker till en strykning till. Du lär behöva den framåt februari.