Klassväxten

Fröken. Fröken. Innan du tittar ordentligt. Får jag berätta en sak om Bernard?

Du vet att du gav Bernard till mig över sommarlovet, för att jag är ansvarsfull och har ett soligt fönster, sa du. Och du sa att han skulle ha vatten på söndagar. Och det fick han. Jag skrev in det i kalendern hemma i köket och ritade en liten Bernard på varje söndag.

Så. Det här är Bernard.

Jag vet att han är större. Det är fönstret. Och jag vet att han har blommor nu. Folk förändras under sommaren, fröken. Jamie Price kom tillbaka med en helt ny röst. Det sa du ingenting om.

Och krukan är en annan för att den gamla gick sönder. För att han blev så stor. Av fönstret.

Fröken, du gör ansiktet. Ansiktet du gör när Leo säger att läxan ligger på bussen.

Okej. Då säger jag sanningen. I augusti var vi hos mormor en vecka, och jag bad min bror ta söndagarna, och han sa ja, och gjorde det inte. När vi kom hem var Bernard en pinne. En brun pinne i lite damm. Jag fortsatte vattna honom två söndagar till ifall han bara sov. Det gjorde han inte.

Så jag tog mina födelsedagspengar till handelsträdgården och bad tanten om det som liknade en Bernard mest. Hon sa: 'Vad är en Bernard?' Så jag ritade honom. Det här var närmast. Han kostade nio pund femtio. Jag hade tio.

Han heter Bernard. Jag gav honom samma namn. Det måste väl räknas för något.

Och jag har den gamla i väskan, i en matlåda. Om du vill säga hej då.