INT. VARDAGSRUM - KVÄLL
Mira står bredvid laptopen med en träslev som pekpinne. Hon väntar tills båda föräldrarna sitter på rätt stolar och klickar sedan.
Inte där, pappa, det är presentatörens stol. Där. Tack. Jag har gjort bilder. Det är nio. Frågor i slutet, tack, det står i reglerna. Bild ett är reglerna.
Bild två. Det här är Gustav. Han är en sköldpadda. Han är sextioett år gammal, vilket är äldre än ni båda två tillsammans om man... nej. Nej, det är det inte, jag räknade fel, strunta i matten på bild två. Han är äldre än pappa. Det är poängen med bild två.
Bild tre, kostnad. Gustav äter sallad. Vi köper redan sallad. Ingen i den här familjen äter salladen. Mamma, du köper ett huvud varje lördag och det förvandlas till sörja i grönsakslådan. Det är pengar i soporna. Med Gustav är det pengar i Gustav.
Bild fyra är han i en liten hatt. Det är inte information. Det är för att ni ska tycka om honom.
Bild fem. Han kommer att leva i ytterligare fyrtio år. Kanske femtio. Han kommer att överleva er båda. Det är inget hot, det är en funktion. När ni är borta har jag fortfarande något som var ert. Ja. Som var fru Lindqvists. Ni vet vad jag menar.
Bild sex är där det blir lite bråttom. Fru Lindqvist flyttar in i sin dotters lägenhet på lördag, och lägenheten har ingen trädgård, och hon sa att om ingen tar honom måste han till 'ett ställe'. Hon sa 'ett ställe' på samma sätt som du sa det om farfars bil.
Sju och åtta skulle förbereda er försiktigt. Jag hoppar över dem. Bild nio. Han ligger i badkaret. Där uppe. Sedan torsdag. Ingen har märkt något, vilket säger en del om den här familjen och badkar. Inget vatten. Bara sallad. Din sallad, mamma. Jag sa ju att den inte gick till spillo.
Gå inte upp än, han sover. Jag håller i dörren. Gå in tyst, och säg hej till honom som om ni redan hade sagt ja.