INT. TINGSHUSET - KORRIDOREN UTANFÖR SAL TVÅ - DAG
Kasia sitter på bänken med kappan redan knäppt. Ruth kommer ut ur rättssalen med en målpärm och två pappmuggar vatten.
Kasia
Det är kallt därinne.
Ruth
Det är kallare härute. Tolv minuter, sedan är du tillbaka i vittnesbåset. Drick lite vatten.
Kasia
Jag går inte tillbaka in.
Ruth
Du är fortfarande under ed. Om du går ut ur byggnaden utfärdar domaren en order om att du ska hämtas, och du kommer tillbaka i eftermiddag i en polisbil. Det är inget hot. Det är rutinen.
Kasia
Hans bror sitter på andra raden. När jag sa ordet parkeringen formade han namnet på min gata med munnen.
Ruth
Jag tar upp det med domaren innan vi fortsätter. Vakterna kan flytta honom.
Kasia
Flytta honom vart? Till tredje raden?
Ruth
Kasia. Du är den enda som såg honom på den där parkeringen. Om du inte avslutar ditt vittnesmål går han härifrån klockan fyra, och hans bror vet fortfarande var du bor.
Ruth
Det ska vara sant. Hans försvarare kommer att ta upp ljuset igen. Du ska säga det du sa i din utsaga. Lampan ovanför betalautomaten var tänd, och du såg hans ansikte i fyra sekunder.
Kasia
Det var inte fyra sekunder.
Ruth
I din utsaga står det fyra.
Kasia
Din utredare sa fyra. Han sa: skulle du säga några sekunder? Jag sa: kanske. Han skrev fyra.
Kasia
Jag såg en jacka. Grön, med orange insida på luvan. Jag såg en man som sprang, och jag såg jackan.
Ruth
Du pekade ut honom bland åtta män. Du tvekade inte ens.
Kasia
För att jag redan visste vilken. Kriminalinspektör Brandt visade mig ett foto i sin bil, dagen efter. Ett enda foto. Han sa: är det här han? Jag sa: jag tror det.
Ruth
Vem mer satt i bilen?
Kasia
Ingen. Han sa att det inte var officiellt, att det bara skulle hjälpa mig att känna mig redo. Sedan la han tillbaka fotot i handskfacket och köpte kaffe åt mig. Så. Säg vad jag ska säga. Du är bra på det. Säg det, så säger jag det ord för ord.
Ruth
Jag kan inte säga åt dig vad du ska säga.
Kasia
Du har sagt åt mig vad jag ska säga i sju månader.
Ruth
Jag har läst upp för dig det du berättade för oss.
Kasia
Vad säger jag då när han frågar om ljuset?
Ruth
Sanningen. Ljuset, jackan, bilen, fotot. Allt.
Kasia
Då går han härifrån klockan fyra, och hans bror vet fortfarande var jag bor.
Ruth
Ja. Och innan du säger något av det därinne säger jag det till domaren. Det är mitt mål och min utredare, och jag borde ha ställt den frågan till dig för sju månader sedan.
Kasia knäpper upp kappan, tar av den och viker den över armen.
Kasia
Var kommer du att sitta?
Ruth håller redan på att ta fram sin telefon.
Ruth
Första raden. Mellan dig och andra raden. Ge mig nu två minuter. Jag måste berätta för en domare att mitt mål just har ändrats.