EXT. BUSSHÅLLPLATS I STAN - NATT
Samira springer in i busskuren och hittar Eli vid den gula linjen med en liten resväska, deras mammas gamla husnyckel och en pappersbiljett. Månljust glas döljer förarplatsen.
Eli
Du hittade mig snabbare än jag trodde. Jag la in tre felaktiga svängar i lappen.
Samira
Backa från dörren. Nu. Jag bryr mig inte om hur smart din lapp var.
Eli
Du borde bry dig om att bussen inte finns i tidtabellen.
Samira
Det är det bästa skälet att inte kliva på.
Eli
Det står Sista bussen till månen.
Samira
Skyltar går sönder. Förra månaden påstod sexan att den skulle till akvariet.
Eli
Sexan hade linjenummer, chaufför och hjul som nuddade vägen. Titta.
Samira
Jag ser en buss med mörklagda fönster som står här efter sista turen. Det är ingen magi. Det är en polisanmälan.
Eli
Polisanmälningar brukar inte komma med biljetter tryckta i mammas handstil.
Samira
Var fick du den där ifrån?
Eli
I hennes astronomiatlas, under sidan som heter Platser vi fortfarande måste besöka.
Samira
Den atlasen låg i min tejpade flyttkartong.
Eli
Din tejp viker sig åt vänster när du har bråttom. Biljetten väntade på oss båda.
Samira tar biljetten utan att korsa den gula linjen. Papperet är varmt trots den kalla luften, och ett halvmåneformat hål har stansats ur ena hörnet.
Samira
Det står en passagerare.
Eli
Håll den under lampan i kuren. Datumet är i dag och avgångstiden midnatt.
Samira
Tio timmar innan flyttfirman tömmer huset. Den som gjorde biljetten visste tillräckligt för att skrämma dig.
Eli
Eller så gjorde mamma den innan hon blev sjuk, för att hon visste att vi skulle behöva den i kväll.
Samira
Det finns ingen väg till månen, Eli. Det finns knappt en väg förbi stenbrottet.
Eli
Jag vet. Jag är tretton, ingen månkudde till prydnad. Men den här bussen borde inte finnas här.
Samira
Då är vi överens. Vi går hem, väcker pappa och ringer någon som har ficklampa och befogenheter.
Eli
Först måste jag ge mamma hennes nyckel.
Samira
Tog du husnyckeln? Pappa har letat i varenda kartong sedan middagen.
Eli
Hon sa att hon skulle behöva den när hon kom tillbaka. I morgon öppnar den någon annans ytterdörr.
Samira
Mamma kan inte använda en nyckel. Det vet du.
Eli
Jag vet. Därför måste jag sluta hålla den redo åt henne.
Samira
Vi kan lämna den vid hennes träd i morgon bitti. Vi kliver inte på en spökbuss för att lämna tillbaka saker.
Eli
Trädet är platsen där alla andra bestämde att hon hör hemma. Hon sa alltid att hon älskade oss till månen och tillbaka.
Samira
Det var ett uttryck, inget restips. Hon sa också att du kunde äta broccoli om du låtsades att det var små träd.
Eli
Jag vet vad ett uttryck är. Jag vet också att du inte har sagt hennes namn på sex månader.
Samira
Gör inte sorgen till en utmaning. Ta resväskan.
Eli
Hemma ligger packat i en flyttbil. Du börjar plugga om två veckor, pappa jobbar natt och det ekar redan i alla rum. Vilken del menar du?
Samira
Delen med människor som vet var du är och dörrar som inte försvinner vid midnatt.
Eli
Du gör planer som om de vore nödutgångar. Du frågar aldrig om jag vill lämna rummet.
Samira
Jag såg till att vi åt frukost, att papper blev underskrivna och att pappa höll sig upprätt. Att fortsätta framåt höll oss från att falla isär.
Eli
Du fortsatte så snabbt att ingen av oss hann stanna där mamma fattades.
Samira
Använd inte henne för att få bussen att verka säker.
Silverbussen sänker sig med en mjuk mekanisk suck. Ingen chaufför syns till. Klockan i busskuren slår om till 23.58 och bleka bokstäver framträder längs biljettens kant.
Eli
Jag använder sanningen för att få dig att stanna.
Samira
Sätter du en fot där inne följer jag med. Det sista hon lämnade efter sig får inte ta dig ensam.
Eli
Bra. Det är det jag har väntat på.
Samira
Tänkte du skrämma mig ombord?
Eli
Jag tänkte få dig att läsa silverraden. Två syskon. En sanning var. Ingen dörr stängs förrän båda kan återvända.
Samira
Min sanning är att om den här når henne är jag rädd att jag ber om att få stanna. Jag är arg för att hon dog och livrädd för att hon ska se hur dåligt jag har klarat mig utan henne.
Eli
Det räcker. Vi behöver inte stiga på. Jag ville ha dig här vid hållplatsen, inte strandsatt på månen.
Eli lägger nyckeln i hennes öppna hand men håller kvar fingrarna kring ringen. Samira river biljetten mitt itu och ger honom ena halvan. Bussdörrarna stängs utan en enda passagerare. Skylten ändras från MÅNEN till HEM innan bussen rullar ljudlöst ut i mörkret.
Samira
Ge mig nyckeln. Jag tänker inte ta den ifrån dig. Vi bär den tillsammans tills vi bestämmer var den hör hemma.