INT. SEREBRJAKOVS HUS - MATSAL - NATT
Jelena Andrejevna kommer in.
Jelena Andrejevna
Ovädret har dragit förbi. Vilken härlig luft! Var är doktorn?
Jelena Andrejevna
Hur länge tänker ni tjura på mig? Vi har inte gjort varandra något ont. Varför ska vi då vara fiender? Kom nu...
Sonja
Jag ville själv... Nu får vi sluta vara arga.
Jelena Andrejevna
Nej, han sitter i salongen... Vi talar inte med varandra på hela veckor, och Gud vet varför... Vad är det här?
Sonja
Michail Lvovitj åt kvällsmat.
Jelena Andrejevna
Och vin finns det också... Ska vi dricka duskål?
Jelena Andrejevna
Ur samma lilla glas... Så är det bättre. Nå, då säger vi du?
Sonja
Du. Jag har länge velat bli sams, men på något vis skämdes jag...
Jelena Andrejevna
Men varför gråter du?
Sonja
Det är ingenting, bara så där.
Jelena Andrejevna
Så ja, så ja... Din lilla tokstolle, nu gråter jag också... Du är arg på mig för att du tror att jag gifte mig med din far av beräkning... Om du tror på eder, så svär jag dig: jag gifte mig med honom av kärlek. Jag blev hänförd av honom som lärd och berömd man. Kärleken var inte äkta, den var konstlad, men då tyckte jag att den var äkta. Det är inte mitt fel. Och du har ända sedan vårt bröllop inte slutat straffa mig med dina kloka, misstänksamma ögon.
Sonja
Nå, fred, fred! Vi glömmer det.
Jelena Andrejevna
Du ska inte se ut så, det klär dig inte. Man måste lita på alla, annars går det inte att leva.
Sonja
Säg mig ärligt, som en vän... Är du lycklig?
Sonja
Det visste jag. En fråga till. Säg uppriktigt: skulle du vilja ha en ung man?
Jelena Andrejevna
Vad du är liten ännu. Klart att jag skulle! Nå, fråga något mer, fråga...
Sonja
Tycker du om doktorn?
Jelena Andrejevna
Ja, mycket.
Sonja
Jag har ett fånigt ansikte... eller hur? Nu har han gått, men jag hör fortfarande hans röst och hans steg, och när jag ser på det mörka fönstret ser jag hans ansikte där. Låt mig få säga det... Men jag kan inte tala så högt, jag skäms. Kom med till mitt rum, så pratar vi där. Tycker du att jag är dum? Erkänn... Säg något om honom...
Sonja
Han är klok... Han kan allt, klarar allt... Han både botar sjuka och planterar skog...
Jelena Andrejevna
Det handlar inte om skogen eller om medicinen... Min kära, förstå, det är begåvning! Och vet du vad begåvning är? Mod, ett fritt huvud, stor spännvidd... Han planterar ett litet träd och tänker redan på vad det ska bli av det om tusen år, han ser redan mänsklighetens lycka framför sig. Sådana människor är sällsynta, man måste älska dem... Han dricker, han kan vara lite grov, men vad gör det? En begåvad människa i Ryssland kan inte vara skinande ren. Tänk själv vilket liv den där doktorn har! Oframkomlig lera på vägarna, frost, snöstormar, väldiga avstånd, ett grovt och vilt folk, nöd och sjukdom runt omkring, och under sådana förhållanden är det svårt för den som arbetar och kämpar dag ut och dag in att hålla sig ren och nykter till fyrtio... Jag önskar dig det av hela mitt hjärta, du förtjänar att bli lycklig... Men jag är tråkig, en bifigur... I musiken, i min mans hus, i alla romaner, överallt, kort sagt, har jag bara varit en bifigur. Egentligen, Sonja, om man tänker efter, är jag väldigt, väldigt olycklig! Det finns ingen lycka för mig i den här världen. Nej! Varför skrattar du?
Sonja
Jag är så lycklig... lycklig!