Macbeth: beslutet att döda Duncan

Lady Macbeth

Han har snart ätit färdigt. Varför gick du från salen?

Macbeth

Har han frågat efter mig?

Lady Macbeth

Vet du inte att han har det?

Macbeth

Vi går inte vidare med den här saken. Han har nyss hedrat mig, och jag har vunnit gyllene omdömen från alla slags människor, som borde bäras nu i sin nyaste glans och inte kastas bort så snart.

Lady Macbeth

Var hoppet berusat som du klädde dig i? Har det sovit sedan dess? Och vaknar det nu och ser så grönt och blekt på det som det gjorde så villigt? Från denna stund ser jag så på din kärlek. Är du rädd att vara densamma i handling och mod som du är i begär? Vill du ha det som du räknar som livets prydnad, och ändå leva som en fegis i din egen aktning, och låta ”jag vågar inte” gå i hälarna på ”jag vill”, som stackars katten i ordspråket?

Macbeth

Tyst, jag ber dig! Jag vågar allt som anstår en man; den som vågar mer är ingen.

Lady Macbeth

Vad var det då för ett djur som fick dig att röja planen för mig? När du vågade det, då var du en man; och att bli mer än vad du var, det skulle göra dig så mycket mer till man. Varken tid eller plats passade då, och ändå ville du skapa båda. Nu har de skapat sig själva, och just att de passar gör dig till ingenting. Jag har gett di och vet hur ömt det är att älska barnet som diar mig. Jag skulle, medan det log mot mig, ha ryckt min bröstvårta ur dess tandlösa gommar och krossat skallen på det, om jag hade svurit så som du har svurit på detta.

Macbeth

Och om vi misslyckas?

Lady Macbeth

Vi, misslyckas? Skruva bara upp ditt mod till fästet, så misslyckas vi inte. När Duncan sover (och dit ska dagens hårda resa locka honom djupt), då ska jag med vin och festande så dränka hans två kammartjänare att minnet, hjärnans väktare, blir en dimma, och förnuftets kärl bara en destillerkolv. När de ligger i svinaktig sömn, med dränkta sinnen som i döden, vad kan inte du och jag göra med den obevakade Duncan? Vad kan vi inte lägga på hans svampiga tjänare, som ska få bära skulden för vårt stora dråp?

Macbeth

Föd bara söner! För ditt oförskräckta virke borde inte forma annat än män. Kommer det inte att tros, när vi har märkt de två sömniga i hans egen kammare med blod och använt deras egna dolkar, att de har gjort det?

Lady Macbeth

Vem vågar tro något annat, när vi låter vår sorg och vår klagan dåna över hans död?

Macbeth

Jag är beslutsam och spänner varje kraft i kroppen till denna fasansfulla bedrift. Gå, lura tiden med ett vänligt, ljust behag: vad falska hjärtat vet ska döljas bakom falska drag.