Måsen: Nina och Trepljov

Trepljov

Nina! Nina! Det är ni... ni... Jag anade det, hela dagen har min själ plågats förfärligt. Å, min goda, min älskade, hon har kommit! Vi ska inte gråta, inte gråta.

Nina

Det är någon här.

Trepljov

Ingen.

Nina

Lås dörrarna, annars kommer de in.

Trepljov

Ingen kommer in.

Nina

Jag vet att Irina Nikolajevna är här. Lås dörrarna...

Trepljov

Det finns inget lås. Jag ställer en fåtölj för. Var inte rädd, ingen kommer in.

Nina

Låt mig se på er. Varmt, skönt... Här var det salong förut. Har jag förändrats mycket?

Trepljov

Ja... Ni har magrat, och era ögon har blivit större. Nina, det känns så underligt att jag ser er. Varför lät ni mig inte komma till er? Varför har ni inte kommit förrän nu? Jag vet att ni har bott här i nästan en vecka... Jag gick dit flera gånger om dagen, varje dag, och stod under ert fönster som en tiggare.

Nina

Jag var rädd att ni hatade mig. Varje natt drömmer jag att ni ser på mig och inte känner igen mig. Om ni visste! Ända sedan jag kom har jag gått omkring här... vid sjön. Jag var vid ert hus många gånger och vågade inte gå in. Kom, vi sätter oss. Vi sätter oss och pratar, pratar. Det är skönt här, varmt, ombonat... Hör ni? Vinden. Hos Turgenjev står det: ”Lycklig den som en sådan natt sitter under eget tak, den som har en varm vrå.” Jag är en mås... Nej, det är inte det. Vad var det jag sa? Ja... Turgenjev... ”Och må Herren hjälpa alla hemlösa vandrare”... Det är ingenting.

Trepljov

Nina, nu igen... Nina!

Nina

Det är ingenting, det lättar... Jag har inte gråtit på två år. I går sent på kvällen gick jag ut i trädgården för att se om vår teater fanns kvar. Och den står där än. Jag grät för första gången på två år, och det lättade, det blev ljusare i själen. Ser ni, nu gråter jag inte längre. Så ni har blivit författare... Ni är författare, jag är skådespelerska... Nu har vi också hamnat i virvlarna... Jag levde glad, som ett barn: man vaknar på morgonen och sjunger; jag älskade er, drömde om berömmelse, och nu? I morgon bitti ska jag åka till Jelets i tredje klass... med bönderna, och i Jelets kommer bildade köpmän att ofreda mig med sina artigheter. Livet är grovt!

Trepljov

Varför till Jelets?

Nina

Jag har fått engagemang för hela vintern. Det är dags att åka.

Trepljov

Nina, jag förbannade er, hatade er, rev sönder era brev och fotografier, men varje minut visste jag att min själ är bunden vid er för evigt. Jag kan inte sluta älska er, Nina. Sedan jag förlorade er och började bli publicerad har livet varit outhärdligt för mig, jag lider... Det var som om min ungdom plötsligt slets bort, och det känns som om jag redan har levt nittio år på jorden. Jag ropar på er, jag kysser marken som ni har gått på; vart jag än ser, ser jag ert ansikte, det ömma leendet som lyste för mig under de bästa åren av mitt liv...

Nina

Varför talar han så, varför talar han så?

Trepljov

Jag är ensam, ingen ömhet värmer mig, jag fryser som i ett valv under jorden, och vad jag än skriver blir torrt, hårt, dystert. Stanna här, Nina, jag ber er, eller låt mig åka med er! Nina, varför? För Guds skull, Nina...