Du vet att nattens mask nu täcker mig, Annars såg du flickrodnaden på min kind För allt du hört mig säga här i kväll. Jag ville hålla formen, gärna, gärna neka Till det jag sagt; men farväl till allt spel. Älskar du mig? Jag vet du säger ja, Och jag tar dig på orden. Men om du svär Kan du bli falsk. Åt älskandes meneder Skrattar Jupiter, sägs det. Ljuve Romeo, Om du nu älskar, säg det uppriktigt. Och tror du att jag var för lätt att vinna, Så rynkar jag pannan, krånglar, säger nej, Så att du får fria. Annars, aldrig i världen.
Det är sant, min vackre Montague, jag är för kär, Och därför tycker du kanske att jag är för lätt. Men lita på mig, herre, jag blir trognare Än de som har mer list att spela svala. Jag borde ha varit svalare, det medger jag, Men du hörde, innan jag hann märka det, Min sanna kärleks glöd. Förlåt mig därför, Och tro inte att jag ger efter av lättsinne, Det var den mörka natten som röjde mig.