Cyrano: nästiraden

Nonchalant: 'Vad nu, min vän, är sådana krokar modernt? Att hänga hatten på är det verkligen bekvämt!' Bombastiskt: ”Ingen vind kan förkyla dig, du mäktiga näsa, i hela din längd, utom mistralen när den får blåsa!” Dramatiskt: ”Den blöder, och då svämmar Röda havet över!” Beundrande: ”En parfymör kan bättre skylt inte behöva!” Lyriskt: ”Är det en snäcka? Är ni en triton?” Naivt: ”När har monumentet öppet för besök?” Respektfullt: ”Tillåt, min herre, att man hälsar er med vördnad: det kallar jag en verkligt framskjuten ställning!” Bondskt: ”Men titta, ä dä en näsa? Näe! Dä ä en jätterova, eller kanske en dvärgmelon, dä ska ja lova!” Militäriskt: ”Rikta mot kavalleriet!” Praktiskt: ”Vill ni sätta den på lotteriet? Säkert, min herre, blir den högsta vinsten!”

Och sist, som en parodi på Pyramus, med en snyftning: ”Där är den alltså, näsan som har förstört harmonin i sin herres drag! Den rodnar, förrädaren!”

Ungefär så, min käre, hade ni talat till mig Om ni kunde era bokstäver och hade lite kvickhet: Men kvickhet, ni ömkligaste av alla varelser, Har ni aldrig haft en gnutta av, och av bokstäver Kan ni bara de tre som bildar ordet: dum! Och hade ni ändå haft den fantasi som krävs För att här, inför dessa fina läktare, Servera mig alla dessa galna skämt, Så hade ni inte fått fram en fjärdedel Av halva början på ett enda, för Jag serverar dem gärna själv, med eld och kläm, Men jag tillåter inte att en annan serverar dem.