Hamlet och Ofelia: klosterscenen

Ofelia

Min gode prins, hur har ers höghet mått i alla dessa dagar?

Hamlet

Jag tackar ödmjukast; bra, bra, bra.

Ofelia

Min prins, jag har några minnen från er som jag länge längtat efter att få lämna tillbaka. Jag ber er, ta emot dem nu.

Hamlet

Nej, inte jag. Jag har aldrig gett er något.

Ofelia

Min ärade prins, ni vet mycket väl att ni gjorde det, och med dem ord av så ljuv andedräkt att tingen blev rikare. Nu när doften är borta, ta dem tillbaka; för den som har en ädel själ blir rika gåvor fattiga när givaren inte menar väl. Där, min prins.

Hamlet

Ha, ha! Är ni ärbar?

Ofelia

Min prins?

Hamlet

Är ni vacker?

Ofelia

Vad menar ers höghet?

Hamlet

Att om ni är ärbar och vacker, så borde er ärbarhet inte låta någon samtala med er skönhet.

Ofelia

Kan skönheten, min prins, ha bättre umgänge än med ärbarheten?

Hamlet

Ja, sannerligen; för skönhetens makt förvandlar snarare ärbarheten från vad den är till kopplerska, än ärbarhetens kraft kan omvandla skönheten till sin like. Det var en gång en paradox, men nu ger tiden den bevis. Jag älskade er en gång.

Ofelia

Ja, min prins, ni fick mig att tro det.

Hamlet

Ni borde inte ha trott mig; för dygden kan inte ympas så på vår gamla stam att vi inte smakar av den. Jag älskade er inte.

Ofelia

Desto mer bedragen blev jag.

Hamlet

Gå i kloster. Varför vill du föda syndare? Jag är själv någorlunda hederlig; men ändå kunde jag anklaga mig för sådant att det vore bättre om min mor aldrig fött mig. Jag är mycket högmodig, hämndlysten, ärelysten, med fler synder inom räckhåll än jag har tankar att lägga dem i, fantasi att ge dem form eller tid att begå dem. Vad ska sådana som jag göra, krälande mellan jord och himmel? Vi är skurkar allihop, tro ingen av oss. Gå din väg, gå i kloster. Var är er far?

Ofelia

Hemma, min prins.

Hamlet

Lås dörrarna om honom, så att han inte spelar narr någon annanstans än i sitt eget hus. Farväl.

Ofelia

O hjälp honom, ljuva himmel!

Hamlet

Om du gifter dig, ska jag ge dig den här förbannelsen i hemgift: var du så kysk som is, så ren som snö, du ska ändå inte slippa undan förtal. Gå i kloster, gå. Farväl. Eller måste du gifta dig, så gift dig med en dåre; för kloka män vet mycket väl vilka monster ni gör av dem. I kloster, gå; och det fort. Farväl.

Ofelia

O himmelska makter, gör honom frisk igen!

Hamlet

Jag har hört om ert sminkande också, mer än nog. Gud har gett er ett ansikte, och ni gör er ett annat. Ni dansar, ni trippar och ni läspar, ni ger Guds skapelser öknamn och skyller er lättfärdighet på okunnighet. Nej, nog nu, jag vill inte veta mer, det har gjort mig galen. Jag säger: vi ska inte ha fler giftermål. De som redan är gifta, alla utom en, ska få leva; resten ska förbli som de är. I kloster, gå.