Dold i natten släpper Cyrano kvickheterna och talar äntligen till Roxane med sin egen röst. Hon tror fortfarande att hon hör Christian.
Hoppa till manuset ↓Appen läser den andra rollen högt och väntar tills du har sagt dina repliker.
Om appen inte är installerad öppnas en förhandsvisning med en väg till App Store. När du har installerat appen går du tillbaka och trycker igen. Installationen återställer inte scenlänken automatiskt.
Spelålder 30-50
Vill: Få Roxane att höra vad han känner, utan att visa sitt ansikte.
Står mot: Hon tillskriver Christian hans ord; han riskerar att förråda sig om han talar för fritt.
Spelålder 18-28
Vill: Få höra kärleksord som inte längre är en stilövning.
Står mot: Rösten hon hör förändras, men hon tror att hon vet vem som talar.
EXT. UNDER ROXANES BALKONG - NATT
närmar sig, febrilt
Cyrano
Ja, helt en annan, för i natten som mig gömmer vågar jag äntligen vara mig själv, och vågar... Var var jag? Jag glömmer... jag vet inte... allt detta, förlåt att jag blir rörd, är så ljuvligt... så nytt för mig, så ohört!
Roxane
Så nytt?
Cyrano
Så nytt... jo, visst... att tala ärligt och rent: av rädsla för att bli hånad är mitt hjärta alltid spänt...
Roxane
Hånad för vad?
Cyrano
För... för en hänförelse!... Ja, mitt hjärta, som är skyggt, klär sig alltid i min kvickhet för att känna sig tryggt: jag ger mig av för att plocka stjärnan ner, men rädd för löjet stannar jag och plockar småblommor, inget mer!
Roxane
Småblommor har sin charm.
Cyrano
I kväll, låt oss försmå dem då!
Roxane
Ni har aldrig talat till mig så!
Cyrano
Ah! Kunde vi, långt bort från koger, pilar, bloss, få fly en stund mot något... friskare för oss! I stället för att, droppvis och för artighetens skull, dricka Lignons fadda vatten ur ett fingerborg av guld, om vi försökte se hur själen släcker törsten när den dricker ymnigt, direkt ur den stora floden!
Roxane
Men kvickheten?...
Cyrano
Den tog jag till för att få er att stanna här i början, men nu vore det en skymf mot allt som är: mot natten, dofterna, mot stunden, mot Natur, att tala som ett kärleksbrev av Voiture! Låt himlen, med en blick från alla sina stjärnor, ta ifrån oss vapnen, allt det konstlade vi har: jag fruktar så att mitt i all vår fina alkemi ska känslans sanna kärna dunsta bort och vara förbi, att själen töms av dessa tomma tidsfördriv, och att det finaste av fint blir slutet på allt liv!
Roxane
Men kvickheten?...
Cyrano
I kärlek hatar jag den! Det är ett brott, ett svek, att dra ut på den fäktningen för länge, denna lek! Den stunden kommer ju, den kommer ofrånkomligt, och jag beklagar dem som aldrig når den stunden! Den stund då vi känner att en ädel kärlek bor i oss, och vet att varje vackert ord vi säger väcker sorgsenhet!
Roxane
Nå väl! Om den stunden nu har kommit för oss två, vad har ni för ord åt mig då?
Cyrano
Alla, alla, alla som kommer till mig, kastar jag åt er i ett fång, utan att binda dem till en bukett: jag älskar er, jag kvävs, jag älskar dig, jag är galen, jag orkar inte mer, det är för mycket; ditt namn är i mitt hjärta som i en bjällra, och eftersom jag darrar jämt, Roxane, så skakar bjällran jämt, och namnet klingar på! Av dig minns jag allt, allt har jag älskat hos dig: jag vet att förra året, en dag, den tolfte maj, bytte du frisyr för att gå ut på morgonen! Jag har så länge tagit ditt hår för själva ljuset att, som när man stirrat alltför länge mot solens sken och sedan ser en röd ring på allting igen, så lägger min bländade blick, när jag lämnat lågorna du dränker mig i, blonda fläckar över allt!
Roxane
Ja, det är verkligen kärlek...
Översatt av blablabla (2026)
Copyright © 2026 Vox Vera ApS. Du får använda de här originalscenerna och monologerna för personlig skådespelarträning, provspelningar, lärarledda kurser och workshoppar samt selftapes, enligt villkoren nedan.
Skådespelarguide
Läs guiden till den här typen av scen →Liknande scener
Använder du Claude? Be den om en scen eller en monolog från det här biblioteket, och en plan för dagarna du har. Så fungerar det →